Villa Fridhem, Särö. Akvarell av Kai Merchel Christensen 1966.

Bilderna och dokument här i museet väcker nyfikenhet och undran om livet förr. Tänk om det gick att ”höra” människors röster också? Tänk om det gick att få en mer ingående förståelse för de åretruntboendes betydelse för Särös sommarfamiljer? I texten om Villa Fridhem har jag velat skildra någonting sådant.

Tiden är mitten av 1960-talet, en period i mitt liv då jag vistades hos min farmor och farfar, Cornelia och Wilhelm Winther i Villa Fridhem varje sommar. Med andra ord vill jag återge något av det tonåringen såg och hörde de vuxna berätta och säga.Förutom minnena är innehållet skapat med stöd av familjens fotoalbum. Stiftelsens samlingar över familjerna Oterdahl och Hammarberg har också hjälpt mig att inledningsvis berätta om familjen Winthers anknytning till Särö.

Sedan berättar jag något om min farmor och farfars yrkesliv som diplomater. De var bland annat i Moskva på 1930-talet. Då besökte de gärna Eremitaget i Vinterpalatset, ett känt konstmuseum, när tillfälle gavs till rekreation från vardagens ansträngningar. Det gör jag för att vi ska förstå Villa Fridhems betydelse som samlande punkt för familjen, släkt och vänner under många år.

Som ekon ur minnet låter jag så farmor och farfars röster höras. De samtalar om förberedelserna inför någon av de större födelsedagstillställningar, dessa sommarens höjdpunkter som var en del av familjelivet i det stora gula huset på Nunnekullen.

Till sist berättar jag om de många Släpbor utan vars trofasthet och hjälp sommarlivet inte hade varit möjligt. Men berättelsen börjar i Göteborg som så ofta när det gäller Särö. Berättare: Maria Bergenstjerna.

Läs mer om Villa Fridhem och familjen Winther.